Huggormen är den enda giftorm som lever vilt i Skandinavien. Huggormen är vanligtvis grå, eller grå-brun med svart zick- zack mönster längs med ryggen. Ormar trivs i högt gräs, under husgrunder, i öppna komposter, i lövhögar och liknande platser. Alla svenska ormar är fridlysta. Har ni en orm på tomten får ni förflytta den en kilometer bort.
Ett ormbett är smärtsamt och hunden skriker vanligtvis till rätt så högt. Hundar blir oftast bitna i någon av tassarna eller i nosen. Inom en halvtimme svullnar det upp markant, och hunden kan bli allmänpåverkad och i vissa fall chockad. Har er hund blivit biten, håll den så still som möjligt, och bär den gärna om den inte är för stor. Är den för stor för att bära eller om detta stressar den, kan det vara bra att låta den vila lite innan ni rör på er i sakta takt. Detta är för att förhindra att giftet sprider sig i kroppen. Ju fortare hundens hjärta slår, desto fortare sprids giftet i kroppen. Men man ska inte binda av blodcirkulationen, suga ut giftet eller kyla bettet.
Katter blir oftast inte lika påverkade av ormbett som hundar blir. Men om er katt har blivit ormbiten och börjar bli allmänpåverkad så kontakta veterinär.
Ormbett kan vara livshotande, så viktigt att tänka på är att alltid kontakta, rådfråga eller ta er till närmsta veterinär vid ormbett! Kontakta djursjukhus om det är utanför våra öppettider!
